Sommar 2009

Sommartro

2009-05-20T06:08:00.000-07:00

Tidningen som du nu håller i din hand är en liten hälsning från samtliga kyrkor i vårt område. Även om vi representerar tre olika samfund har vi tillsammans en angelägen uppgift. Vi vill dela med oss av det som vi funnit - tron på Jesus Kristus som Guds Son och vår Frälsare.

Det är denna tro som förenar oss. Vi bär också gemensamt övertygelsen att tron på Honom är en alldeles unik grund för vårt liv som människor och att varje människa är ämnad att dela denna tro.

Spegla livet
När vi nu ger ut sommartidningen har vi haft som vår utgångspunkt att försöka spegla livet så som det är med exempel från några olika människors personliga tankar och erfarenheter.

Tron är personlig
Kristen tro är för oss inte uppfattningar och åsikter utan framförallt en del av själva livet. Tron är personlig och kan ta sig uttryck på många olika sätt. Någon har sagt: ”Kristen tro är inte främst religion utan relation.” Det handlar alltså om vår relation till Gud och om vad denna relation har för betydelse för vårt liv.

Hur fungerar tron i det dagliga livet? Vilken betydelse har den när livet förändras? I livets svårigheter – vad kan tron betyda där? Ja, dessa är några av de frågor som berörs i denna tidning. Vi hoppas att du vill läsa, begrunda och reflektera utifrån dina egna tankar och erfarenheter..

Möten i sommar
Du får också möjlighet att ta del av vad som händer i våra kyrkor i sommar. Det är gudstjänster och andra typer av samlingar som vi ville skulle präglas av ett innehåll som visar vägen till tro och som också ger tillfälle till gemenskap mellan oss människor som kommer att mötas denna sommar.

Du är välkommen med och vi önskar Dig en skön sommar.

Alf Källström
Pastor i Missionskyrkan Gråbo

Smeras Britt

2009-05-20T06:07:00.000-07:00

Hon kallades Smeras Britt.
Många kände henne.
Vi såg henne ofta med sin rollator
nere på torget.
Hon gick lite stötigt som man gör,
när sjukdomen drabbat.

Hon talade inte mycket.
Det hade hon aldrig gjort,
sa de som kände henne.
Hon bara såg på en
med sitt öppna,vänliga ansikte.
Log.

En dag hörde jag ambulansen.
Då var hon redan borta.
Vi är många som saknar henne,
Smeras Britt.
Som minns henne för alla korten.
och värmen från bönerna.

Britt sände kort till alla dem
som behövde en hälsning,
och vi är många.
Skrev med stora prydliga bokstäver,
som man lärde förr

Också jag fick en hälsning,
när livet sved.
Britt stod det under.

Men det var inte sant.
Britt höll bara i pennan.
Hon kunde ha skrivit Gud.

Gemenskap på Second Hand

2009-05-20T06:05:00.000-07:00

Var och en som råkar komma förbi Second hand i församlings-hemmet en lördag förstår genast varför det är så välbesökt och omtyckt.

Kyrkans second hand har blivit en trivsam gemenskap med låga trösklar där det är lätt att känna sig hemma.

Fynda kläder och böcker
I butiken kan man lämna saker, böcker och kläder till försäljning som man inte längre behöver. Där kan man omvänt också göra verkliga fynd till överkomliga priser. Den nya, rymliga och överskådliga butiken inspirerar till både inlämning och köp. De ansvariga berättar att omsättningen på verksamheten är god. Vissa lördagar passeras Second hand av upp till 100 personer.

Mysigt café
En viktig del av det framgångsrika konceptet är också det småmysiga kaféet i Brasrummet. Där köper man sig en bulle och en kopp kaffe eller saft och sitter ner i lugn och ro. Man pratar och umgås med dem som stannar där en stund.

Allsång
Har man tur får man lyssna till pianoklink i bästa Bräutigamsstil och vips blir det lite allsång som förhöjer stämningen högst väsentligt! Kända profana allsånger blandas med psalmer och andliga visor. Vi som är där sjunger glatt med från det utdelade bladet.

Det syns att de som är där stortrivs. Second hand är en fast punkt för många Gråbobor på lördagarna – en mötesplats med atmosfär!

Carl-Johan Axskjöld

Hur jag kom till tro

2009-05-20T06:03:00.000-07:00

Nydöpta Marianne

Marianne är boende i Gråbo sedan cirka tre år och tycker att det är nära till det mesta och även till Göteborg.

Jag trivs bra på västsidan av Sverige, där jag bott länge. Jag kommer ursprungligen från Småland, dock inte mina föräldrar. Jag är bussförare och vikarierar sedan länge på bokbussen i Kungsbacka kommun, men har även kört bokbuss i Marks och Mölndals kommuner. I övrigt är jag pensionär. Jag älskar havet, även om jag hittills inte haft så stora möjligheter att vara så mycket i dess närhet.

Älskar sång
Jag älskar sång och musik i allmänhet och vad gäller den andliga musiken har jag ett mycket stort antal favoriter, såsom Han är min sång och min glädje, O store Gud, Blott en dag, Löftena kunna ej svika, etc. Det finns massor! Sångskatten är stor!

Som ung såg jag kristen tro bara som en traditionell företeelse. Den djupa känslan för Gud hade jag inte då. Trots detta blev morgonsamlingarna i realskolan för flickor i Jönköping för mer än 40 år sedan något som, för första gången, berörde mig.

Ja, så gick åren och eftersom jag hade en ateistisk far, som var till 99% tongivande i hemmet var det inte lätt att kunna tänka själv.

Successiv förändring
Förändringen kom successivt på senare år. När jag började gå till botten med mitt liv och när jag ville få fram vad jag själv tyckte och tänkte efter alla år av stark yttre påverkan.

Jag hade även ett tag en sambo, som inte var bra för mig och han ansåg att det var just sådana som mig som Jesus avskydde!

Som av en tillfällighet, började jag läsa böcker av den amerikanske pastorn Norman Vincent Peale, som predikade positivt tänkande. Grunden för detta var hans kärlek och hängivenhet för Jesus. Han har under sin levnad hjälpt miljontals människor över hela världen.

Hans böcker har fullständigt förändrat min syn på mig själv och på livet och jag är mycket tacksam för detta.

Hur blev du döpt?
Jag blev ledd av Gud och sedan föll alla pusselbitar på plats. Vägen var utstakad och Gud hade tålmodigt väntat på mig.

Jag letade reda på telefonnumret till Pingstkyrkan i Gråbo och hörde mig för lite, rent allmänt och anonymt, men mitt telefonnummer kom upp hos pastor Mikael Tilly och han sände SMS till mig att jag var välkommen till kyrkan. Jag gick dit och blev varmt mottagen. Församlingen är en viktig del och jag känner att jag hamnat rätt.

Skillnad?
Sorger och bekymmer blir naturligtvis inte som bortblåsta, men med Jesus vid min sida blir allt mycket lättare. Skillnaden är också att predikningar har gått från att upplevas som tråkiga föredrag till något som starkt berör.

Livet blir tryggare, men samtidigt mycket mer spännande!

Marianne Ebbersten
berättat för Anita Pilbrand

I tjänst för människor

2009-05-20T06:00:00.000-07:00

diakonpraktikant Jonas Olander

Under några vårmånader har Jonas Olander praktiserat i svenska kyrkan i Östad och Stora Lundby församlingar. Jonas skall bli diakon. Att få arbeta tillsammans med våra diakoner i pastoratet är ett första steg på vägen dit.

Vi sitter och samtalar på torget i församlings-hemmet. Hela tiden kommer det människor förbi, stannar upp och säger några ord. Mitt ibland människor! Så kommer det att bli för Jonas när han blir diakon, och så vill han ha det.

Utbildad socialpedagog
Jonas har redan erfarenhet av att arbeta med människor. Han är utbildad socialpedagog och har arbetat som behandlingsassistent på ett skolhem för högstadieungdomar. Efter sex intensiva år blev han sjuk, fick en tid för bearbetning och eftertanke. Då kom tanken på att bli diakon, en fundering han hade redan som ung.

Att Gud leder genom omständigheter i livet, det är inte nytt för den som räknar med Gud, och det gör Jonas. Han har växt upp i ett kristet hem. Föräldrarna tillhör EFS (en inomkyrklig väckelserörelse) och Jonas är själv medlem i Lutherska missionskyrkan i Göteborg.

Nu fick han en kallelse att arbeta i Fässbergs församling. Där finns en stor ungdomsgrupp som fångats upp i samband med konfirmationen. Han arbetade där med konfirmand- och skolarbete, var ledare i ungdomsgruppen och fick också tillfälle att arbeta med föräldrautbildning.

På rätt väg
Att han trivdes så gott att arbeta i kyrkan blev för Jonas ett tecken på att han var på rätt väg. En bekräftelse på kallelsen att bli diakon. En bekräftelse han också fick av människor han mötte.

Jonas tycker om när Jesus i Johannesevangeliets 14:e kapitel säger att ”alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek”.

Jonas har en trygg tro. När han gick och läste byttes barnatron i en mer vuxen tro och han har aldrig tvivlat på Guds existens. Han vill att människor skall förstå att han tillhör Jesus och där är bibelordet i Joh.14:35 centralt för honom, något att sträva mot. Det är i vardagen han kan se Guds handlande, i ”den stilla susningen”, och det är i vardagen han vill tjäna sina medmänniskor och vittna genom att visa dem kärlek.

Marianne Johsephsson

Bönen

2009-05-20T05:58:00.000-07:00

ett gemensamt språk

I Sjövikstrakten finns det en bibel- och bönegrupp som regelbundet samlas hemma hos Lars-Åke Eriksson på Östad Byväg. En solig eftermiddag gjorde därför redaktionen ett besök hos Lars-Åke och hans mor Gull-Maj. Vi träffades i salen på nedre botten i det gedigna huset från 1875.

Lars-Åke berättar att gruppen har funnits i sju-åtta år. Då man startade var det bara två personer, men de senaste åren har man blivit många fler. Det kan nu röra sig om 10 till 15 personer så att det blir riktigt trångt runt salsbordet. Man träffas vanligtvis på måndagskvällar klockan sju.

Det samlas människor från olika samfund och roligt nog i olika åldrar. Lars-Åke är inte längre yngst då några ungdomar som går på gymnasiet också finns med i gruppen. Systrarna på Klaradals kloster i Sjövik är också regelbundet med.

Kvällen börjar med bön och sedan läser vi Bibeln tillsammans. Alla får tillfälle att läsa och kommentera. Samtalet blir ofta mycket givande på det viset. Vi läser med hjälp av en bibel med kommentarer som heter Studiebibeln.

Vi avslutar alltid med bön eller förbön för den egna bygden och för världen i stort. Under samlingarna sjunger vi gärna. Vi sjunger både psalmer, Bibelvisor och sånger ur Psaltaren. Klaradalssystrarnas medverkan betyder mycket och inte minst för just sången.

För Lars-Åke är bönen en enkel form för gemenskap mellan människor från olika kristna traditioner. Bönen är ett gemensamt språk som alla förstår. Den som vet att någon ber för honom eller henne känner sig buren. Bönerna bär i vardagen, vilket många i gruppen också har uttryckt.

Carl-Johan Axskjöld

Från vår Herres åker

2009-05-20T05:57:00.000-07:00

Äntligen är det sommar! Den skira vårfärgen har övergått till mustig grönska, fågelungar och sommarlov! Kyrkogårdens arbetstempo höjs dag för dag, och i början av juni fyller vi planteringarna i kraftigare sommarblomsfärger.

Vi vill även detta år be dig uppmärksamma om du har mördarsniglar med dina plantor in – kolla alltid på rotsystemet innan du köper en växt – det skall vara kraftigt och ha mycket rötter, det ger växten en bra start. Mördarsniglarna brukar dessutom trivas i botten av krukan, så de ser du samtidigt!

Behöver du låna hinkar, spadar mm finns detta i klockstapeln. Där finns numera även en lätt skottkärra att låna om det behövs, om du tex har jord eller sten med dig i bilen. Våren har varit mycket torr, så vattna upp rejält när du sätter blommorna! Är det sedan torrt, behöver du vattna ett par gånger i veckan i början. När sommarlovet börjat finns det rätt gott om små hjälpredor som säkert kan cykla upp till kyrkogården och vattna för dig!

Perennprojektet är också i full gång! Det första året är det flitig vattning som gäller, år två och tre blir betydligt enklare. Har du satt perenner nu, behöver de en hel del tillsyn innan de klarar sig själva…

I övrigt finns vi vaktmästare på kyrkogården för er! Har ni funderingar, förslag eller önskemål om bänkplaceringar eller vad det månde vara, så kom gärna och prata med oss.

Camilla Sundberg

Äkta gråbobo?

2009-05-20T05:51:00.000-07:00

När blir man en ”äkta” gråbobo? Den frågan ställde en kvinna för en tid sedan. Hon sa att hon aldrig känt sig som en ”riktig” gråbobo. Hennes ord stannade kvar hos mig och jag funderade på varför hon kände så, hon som bott här i så många år.

Att flytta till en ort behöver inte betyda att man blir en del av den. Att känna tillhörighet kan vara svårt också i ett litet samhälle där många redan känner varandra. Åtminstone tror man att alla gör det.

Gråbo, eller Stora Lundby som det hette när jag var liten, var en ort där man i huvudsak bodde och arbetade nära hemmet. Man var inte anonym, man kände de flesta. Sedan dess har Stora Lundby kommun gått från att vara en självständig landsortskommun till att bli en del av Göteborgsregionen.

Trots att Gråbo fortfarande inte är så stort, känner många som flyttat in varken varandra eller oss som bott här i generationer. Ensamheten, som man ofta pratar om när det gäller människor i storstäder, finns också här. Man känner sig inte riktigt hemma och kan inte identifiera sig med bygden. Det skämtsamma uttrycket, att det tar flera generationer att bli gråbobo, är verklighet för många.

Mellanförskap
Den erfarenheten kan nog de flesta som flyttat till en ny plats känna igen sig i. Man har lämnat något bakom sig, men blir inte delaktig i det nya fullt ut. Det är precis som för människor som flyttar till Sverige, man känner sig inte hemma i vare sig det gamla eller det nya, utan man hamnar i ett tillstånd, som skulle kunna beskrivas som ett mellanförskap. Vissa människor finner sig inte riktigt till rätta och saknar möjligheten att hitta en naturlig plats i det nya. Känslan av mellanförskap får ofta konsekvenser på det personliga planet.

Flyttar vidare
Men mellanförskap får också konsekvenser för vårt Gråbo. Tillhörigheten till en ort växer fram där man har sina känslomässiga och sociala relationer. Många vuxna känner att man inte riktigt tillhör bygden. Åtskilliga har sitt arbete och sociala liv utanför orten. Det är bara barnen i familjen, som har Gråbo som arbetsplats och boplats. För de unga blir det som händer eller inte händer i Gråbo en viktig sak, medan det inte berör de vuxna lika djupt. Barnen kommer att relatera till Gråbo som sin hembygd, men för de vuxna blir Gråbo något annat.

Man bara bor här en period av sitt liv, kanske enbart medan barnen är små. Ett hus går att sälja, en lägenhet att säga upp. Möjligheterna att flytta vidare är stora för de flesta. När man då känner sig utanför blir det inte alls så naturligt att engagera sig i samhällets utveckling.

Vuxnas villkor
För att de unga ska ha det bra och något att göra är det många som engagerar sig. Stora aktiva ungdomsföreningar med idrott, scout, musikskola och kyrkliga verksamheter har växt fram under åren. Även om det också finns föreningar och aktiviteter för vuxna är det inte lika självklart att man deltar i dem. Arbete, pendling, hushållsarbete och skötsel av hus tar på krafterna och man saknar de ungas naturliga nätverk som ofta är kontakten till föreningar och deras verksamhet.

Men hur ska ett samhälle utvecklas om vi människor inte känner oss delaktiga? Vad händer med oss själva när vi inte är en del av det samhälle vi bor i?

Trygghet är viktigt
Att höra till och känna trygghet är viktigt. Och visst har vi alla behov av att bearbeta upplevelser och känslor av identitet, ursprung och tillhörighet. Det är självklart så att ingen kan vänta sig att andra ska ordna allt för en. Man måste börja hos sig själv med två viktiga frågor: Hur bemöter jag andra, är jag inkluderande eller exkluderande?

De stora möjligheterna till möten mellan människor finns i det ideella förenings arbetet och i de kyrkliga församlingarna. Där finns det upparbetade kontaktvägar. Om vi hjälps åt att ta vara på dessa möjliga möten, så närmar jag mig svaret på frågan när man blir en äkta gråbobo.

Min förhoppning är att alla vi som bor här, ska känna oss inkluderade. Tillsammans kan vi då bygga ett Gråbo som blir mer än en förort.

Siv Lagerstedt

Från buddist till kristen

2009-05-20T05:48:00.000-07:00

Intervju med Wannisa Lundén

I Bibeln talas det flera gånger om hur viktigt det är att visa invandraren respekt. ”...ni skall visa invandraren kärlek...” låter det exempelvis i 5 Mosebok 10:19. Det sättet att tänka är i allra högsta grad också aktuellt för oss nutidssvenskar. Sverige har, som det heter, blivit ett multinationellt samhälle.

Redaktionen för Sommartidningen valde att uppmärksamma detta genom att göra en intervju med Wannisa Lundén som är född och uppvuxen i Thailand. Intervjun gjordes i familjen Lundéns vackra hus som ligger alldeles nere vid Mjörn.

Var i Thailand växte du upp?
– Jag kommer från en by ute på landsbygden mot gränsen till Laos i nordöstra Thailand.

Varför kom du till Sverige?
– Jag kom först hit som turist för att hälsa på min syster som redan bodde här. Hon trivdes med Sverige, men saknade familj och släkt. Av den anledningen ville hon därför att även jag skulle bosätta mig här. Och så blev det så småningom.

Vad är det som skiljer Thailand och Sverige?
– Klimatet, säger hon med eftertryck. – I Thailand är det varmt hela tiden, även om temperaturen går ner under regnperioden. I Sverige är det mörkt och kallt en stor del av året.

Vilken tro eller religion har man där?
– Den stora majoriteten är buddhister. Ungefär 2 % av befolkningen räknas som kristna och de finns mestadels i städerna.”

Du har konverterat till kristendomen och jag vet att det betyder mycket för dig. Berätta vad du anser skiljer buddhism och kristendom åt?
– Buddhismen har ingen gud utan talar om vägen till Nirvana med Buddha och hans efterföljare som vägledare. Många buddhister ser ändå Buddha som någon slags gud. Sedan måste jag få säga att det faktiskt kändes så rätt, redan första gången jag var med på en kristen gudstjänst här i Sverige. Gud var verkligen där!”

Finns det några likheter?
Wannisa svarar spontant; – Levnadsregler, bönen och himlen (läs Nirvana).

Vad tänker du om de infödda svenskarna?
– I jämförelse med mina landsmän är ni socialt avvaktande och avståndstagande. Ni är lite mer blyga och dystra och inte så glada som dem.

Vad skiljer oss så att säga religiöst?
– Svenskarna är mindre religiöst aktiva. De flesta är likgiltiga för kristendomen. Man tror nog mera på sig själv än på Gud.

Trivs du i ditt nya hemland?
– Ja, jag trivs mycket bra här nu. Men i början var det svårare. De första arbetena som lokalvårdare var ok, men det svåra var att jag inte kunde språket. Då ställs man lätt utanför. En anställning på Mogården i Gråbo uppmuntrade mig att söka till undersköterskeutbildningen. Så blev det också. Jag arbetar nu på Höjdenhemmet i Lerum.

Wannisa berättar om sitt arbete där och avslutar, kanske lite osvenskt, med – Bönen är för mig ett arbetsredskap som är lugnande både för mig och dem som jag vårdar.

Carl-Johan Axskjöld

Samtal pågår!

2009-05-20T05:44:00.000-07:00

Peter samtalsterapeut i Gråbo

”Samtal pågår” är titeln på en bok som berör vad det är som händer i mötet mellan människor då vi samtalar. Jag träffar Peter som till vardags jobbar som samtalsterapeut och dagligen möter människor där samtal pågår. Han har en fantastisk förmåga att skapa det goda samtalet, ett lite annorlunda samtal som gör att man upplever att något förändras.

Tron formas ur det svåra
Vi samtalar kring hur en Gudstro bär när det svåra och tunga möter oss. Peter tror att det är när det svåra möter oss som tron får en möjlighet att formas. Många kanske antar att man genom det svåra kan förlora tron. Peter är övertygad om att det är tvärtemot och jag håller med om att det kan vara så. I Bibeln finns en berättelse om en man som heter Job som råkade ut för väldigt mycket som var jobbigt. Hans tro växte tack vare det svåra och trots att han var arg på Gud. Så har det varit även för Peter.

Många inbillar sig att det måste vara påfrestande att möta det svåra som människor delar med sig av till Peter i samtalsterapin. Men han anser att det jobbiga är när människor går och bär på det svåra. När människor möter sina problem växer tron. Man ser människors mognad förknippad med motgångar. Det blir så kreativt, människor blir levande när de får prata om det svåra.

Vanliga människor går i kyrkan
Många människor är närmare en Gudstro än vad de själva tror att de är. Jag frågar Peter varför människor inte själva inser att det kan vara så. Vi pratar om att det kan vara vår kultur, beteenden som man förväntar sig finns i en kyrka. Att man måste vara skötsam och perfekt för att bli accepterad i kyrkan. Jag anser inte att det är något fel i att vara skötsam men vi som går till en kyrka gör det inte för att vi tycker att vi är bättre än alla andra. Vi är helt vanliga människor, med helt vanliga liv som delar något gemensamt, nämligen en tro på Gud. En tro som bär även när det krisar till sig i livet. Peter funderar på om det finns ett problem i att vara för skötsam, försvinner känslan av att vara älskad då?

Hur utforma kyrkan?
Vår önskan är att människor inte ska behöva känna att de måste ändra på sig för att kunna gå till en kyrka, att alla ska känna att de passar in. Peter lyfter fram en intressant tanke genom att fråga: Hur skulle en Gråbobo eller Sjöviksbo som inte brukar gå till kyrkan vilja att den utformades. Tänk om vi kunde samla 20 personer och fråga dem! Det finns stora förväntningar på kyrkan och oss som brukar gå dit, förväntningar som vi inte alltid kan leva upp till. Just för att vi är helt vanliga människor med allt positivt och negativt som hör till livet.

I ett tidigare arbete så jobbade Peter med människor som hade drogproblem på RIA i Lerum. Vissa kvällar åkte de till Stadsmissionens kyrka, Johanneskyrkan. Där var de med på en soppmässa där en mängd uteliggare och missbrukare fanns med. Peter funderar över de där kvällarna, att där blev den kristna tron särskilt tydlig. Det är som om det kristna budskapet på ett särskilt sätt hörs när människan är i stort behov av tröst och hjälp.

Egenvärde
Vi samtalar vidare om att det är viktigt att vi har klart för oss att vi inte behöver leva upp till något särskilt för att vara älskade av Gud. Vi är något värdefullt i oss själva. Jag får vara ärlig, kan vara ärlig mot Gud. Den kristna tron kommer till oss där vi är. Vi behöver inte vara duktiga eller resultatinriktade för att vara älskade av Gud. Låt livet bli till en bön; ta hand om mig Gud! Vilket resultat det sedan blir får Gud ta ansvar för.

Birgitta Olofsson

Räcker min tro?

2009-05-20T05:42:00.001-07:00

Tankar kring trons kvantitet

Det är lätt att diskvalifisera sig själv, att tänka att det jag har det räcker inte, det duger inte. Till oss som känner så vill jag säga att Gud har valt ut just detta - det som är svagt, det som ingenting är och den som ingen tror något stort om. Den tror Gud på!
Om din tro bara är som ett litet litet frö, säger Jesus, så kan den tron förändra allt. För att tro är att jag sätter mitt hopp till någon annan - och då är det inte jag själv som behöver vara stark utan den som jag tror på.

Jag tror på Jesus, han är mitt hopp! Han räcker till när jag inte gör det. Så svaret är att din och min tro räcker. Och framförallt så räcker det som Jesus har gjort för oss.
Plantera din tro på Jesus i god jord – den kommer att bära stor frukt både för detta livet och för evigheten!

Herren välsigne dig!
Mikael Tilly

Vad är Gud?

2009-05-20T05:40:00.000-07:00

Py Bäckman delar sin tro i sången Vad är Gud?

Vad är Gud - Vad är Gud, vad är Gud för mig?
Kanske något som är bra,
men som gömmer sig
Vad är Gud - finns det kropp, är det en gestalt
eller kärlek tro och hopp
jag vill veta allt
Vad är Gud - är det regn för en törstig jord
Jag snavar på ditt första bud,
vill ha mer än ord
Vad är Gud - välj åt mig, finns det något ljud
Doftar eller smakar det,
känns det mot min hud?
Vad är Gud - är det färg, en för varje smak!
Är det grunden i mitt hus,
både golv och tak?
Vad är Gud - Gud är allt! Ser och hör och vill...
– och tar över när min tro
inte räcker till
Kanske att jag mötte dig
men jag gick förbi...

Psalm 808 ur
Psalmer i 2000-talet

Sommartid – tid att läsa och lyssna

2009-05-20T05:38:00.000-07:00

Jag minns ett tv-program jag såg för många år sedan. Där berättade en kvinna att hon ville leva efter mottot att utvidga sitt område. Ett sätt att göra detta kan vara att ge tid åt läsning, även andlig läsning.
Det finns böcker som gör något med oss, som hjälper oss att få kontakt med nya områden i livet. Det kan vara en biografi, en berättelse eller kanske en bok om hur man finner Gud. Att utvidga sitt område kan bli ett livsprojekt. Här får du några tips!

Kärlek som befriar
av Francine Rivers
Detta är en nutida omskrivning av profeten Hoseas liv. Boken är mycket gripande och ger nytt liv åt bibelberättelsen. Vi möter Michael Hosea som gifter sig med den prostituerade Angel. Med sin trohet uppenbarar han för henne en kärlek som befriar.

Stad i ljus – Sånger från jorden till himmelen
av Py Bäckman
Denna cd berör på djupet med sånger om livet & döden. Favoritspår är bl.a. Vad är Gud och Störst av dem är kärlek. Den rymmer hits som Koppången samt Pys vackra text till Cohens Halleluja. Provlyssna på pybackman.se.

Den oemotståndliga revolutionen
av Shane Claiborne
Bokens författare har varit med och startat The Simple Way, som är en kommunitet bestående av olika människor med olika bakgrund. Hemlösa som studenter, miss-brukare som advokater.
Det här är inte en bok som vackert be-skriver livet som kristen, inte en bok som fint visar andra människor som lever ut sin tro.
Det här är inte en bok för dig som vill leva med Jesus på avstånd. Det här är en bok som förändrar dig och ditt synsätt på livet, din omgivning och inte minst, på Gud.
Det här är en bok som utmanar dig, tvingar dina tankar i nya banor och som gör vår bekvämlighet aningen obekväm. Ett smakprov följer här brevid.