”Samtal pågår” är titeln på en bok som berör vad det är som händer i mötet mellan människor då vi samtalar. Jag träffar Peter som till vardags jobbar som samtalsterapeut och dagligen möter människor där samtal pågår. Han har en fantastisk förmåga att skapa det goda samtalet, ett lite annorlunda samtal som gör att man upplever att något förändras. Tron formas ur det svåra
Vi samtalar kring hur en Gudstro bär när det svåra och tunga möter oss. Peter tror att det är när det svåra möter oss som tron får en möjlighet att formas. Många kanske antar att man genom det svåra kan förlora tron. Peter är övertygad om att det är tvärtemot och jag håller med om att det kan vara så. I Bibeln finns en berättelse om en man som heter Job som råkade ut för väldigt mycket som var jobbigt. Hans tro växte tack vare det svåra och trots att han var arg på Gud. Så har det varit även för Peter.
Många inbillar sig att det måste vara påfrestande att möta det svåra som människor delar med sig av till Peter i samtalsterapin. Men han anser att det jobbiga är när människor går och bär på det svåra. När människor möter sina problem växer tron. Man ser människors mognad förknippad med motgångar. Det blir så kreativt, människor blir levande när de får prata om det svåra.
Vanliga människor går i kyrkan
Många människor är närmare en Gudstro än vad de själva tror att de är. Jag frågar Peter varför människor inte själva inser att det kan vara så. Vi pratar om att det kan vara vår kultur, beteenden som man förväntar sig finns i en kyrka. Att man måste vara skötsam och perfekt för att bli accepterad i kyrkan. Jag anser inte att det är något fel i att vara skötsam men vi som går till en kyrka gör det inte för att vi tycker att vi är bättre än alla andra. Vi är helt vanliga människor, med helt vanliga liv som delar något gemensamt, nämligen en tro på Gud. En tro som bär även när det krisar till sig i livet. Peter funderar på om det finns ett problem i att vara för skötsam, försvinner känslan av att vara älskad då?
Hur utforma kyrkan?
Vår önskan är att människor inte ska behöva känna att de måste ändra på sig för att kunna gå till en kyrka, att alla ska känna att de passar in. Peter lyfter fram en intressant tanke genom att fråga: Hur skulle en Gråbobo eller Sjöviksbo som inte brukar gå till kyrkan vilja att den utformades. Tänk om vi kunde samla 20 personer och fråga dem! Det finns stora förväntningar på kyrkan och oss som brukar gå dit, förväntningar som vi inte alltid kan leva upp till. Just för att vi är helt vanliga människor med allt positivt och negativt som hör till livet.
I ett tidigare arbete så jobbade Peter med människor som hade drogproblem på RIA i Lerum. Vissa kvällar åkte de till Stadsmissionens kyrka, Johanneskyrkan. Där var de med på en soppmässa där en mängd uteliggare och missbrukare fanns med. Peter funderar över de där kvällarna, att där blev den kristna tron särskilt tydlig. Det är som om det kristna budskapet på ett särskilt sätt hörs när människan är i stort behov av tröst och hjälp.
Egenvärde
Vi samtalar vidare om att det är viktigt att vi har klart för oss att vi inte behöver leva upp till något särskilt för att vara älskade av Gud. Vi är något värdefullt i oss själva. Jag får vara ärlig, kan vara ärlig mot Gud. Den kristna tron kommer till oss där vi är. Vi behöver inte vara duktiga eller resultatinriktade för att vara älskade av Gud. Låt livet bli till en bön; ta hand om mig Gud! Vilket resultat det sedan blir får Gud ta ansvar för.
Birgitta Olofsson
0 kommentarer:
Skicka en kommentar