Hur jag kom till tro

Nydöpta Marianne

Marianne är boende i Gråbo sedan cirka tre år och tycker att det är nära till det mesta och även till Göteborg.

Jag trivs bra på västsidan av Sverige, där jag bott länge. Jag kommer ursprungligen från Småland, dock inte mina föräldrar. Jag är bussförare och vikarierar sedan länge på bokbussen i Kungsbacka kommun, men har även kört bokbuss i Marks och Mölndals kommuner. I övrigt är jag pensionär. Jag älskar havet, även om jag hittills inte haft så stora möjligheter att vara så mycket i dess närhet.

Älskar sång
Jag älskar sång och musik i allmänhet och vad gäller den andliga musiken har jag ett mycket stort antal favoriter, såsom Han är min sång och min glädje, O store Gud, Blott en dag, Löftena kunna ej svika, etc. Det finns massor! Sångskatten är stor!

Som ung såg jag kristen tro bara som en traditionell företeelse. Den djupa känslan för Gud hade jag inte då. Trots detta blev morgonsamlingarna i realskolan för flickor i Jönköping för mer än 40 år sedan något som, för första gången, berörde mig.

Ja, så gick åren och eftersom jag hade en ateistisk far, som var till 99% tongivande i hemmet var det inte lätt att kunna tänka själv.

Successiv förändring
Förändringen kom successivt på senare år. När jag började gå till botten med mitt liv och när jag ville få fram vad jag själv tyckte och tänkte efter alla år av stark yttre påverkan.

Jag hade även ett tag en sambo, som inte var bra för mig och han ansåg att det var just sådana som mig som Jesus avskydde!

Som av en tillfällighet, började jag läsa böcker av den amerikanske pastorn Norman Vincent Peale, som predikade positivt tänkande. Grunden för detta var hans kärlek och hängivenhet för Jesus. Han har under sin levnad hjälpt miljontals människor över hela världen.

Hans böcker har fullständigt förändrat min syn på mig själv och på livet och jag är mycket tacksam för detta.

Hur blev du döpt?
Jag blev ledd av Gud och sedan föll alla pusselbitar på plats. Vägen var utstakad och Gud hade tålmodigt väntat på mig.

Jag letade reda på telefonnumret till Pingstkyrkan i Gråbo och hörde mig för lite, rent allmänt och anonymt, men mitt telefonnummer kom upp hos pastor Mikael Tilly och han sände SMS till mig att jag var välkommen till kyrkan. Jag gick dit och blev varmt mottagen. Församlingen är en viktig del och jag känner att jag hamnat rätt.

Skillnad?
Sorger och bekymmer blir naturligtvis inte som bortblåsta, men med Jesus vid min sida blir allt mycket lättare. Skillnaden är också att predikningar har gått från att upplevas som tråkiga föredrag till något som starkt berör.

Livet blir tryggare, men samtidigt mycket mer spännande!

Marianne Ebbersten
berättat för Anita Pilbrand