Sommartro

Tidningen som du nu håller i din hand är en liten hälsning från samtliga kyrkor i vårt område. Även om vi representerar tre olika samfund har vi tillsammans en angelägen uppgift. Vi vill dela med oss av det som vi funnit - tron på Jesus Kristus som Guds Son och vår Frälsare.

Det är denna tro som förenar oss. Vi bär också gemensamt övertygelsen att tron på Honom är en alldeles unik grund för vårt liv som människor och att varje människa är ämnad att dela denna tro.

Spegla livet
När vi nu ger ut sommartidningen har vi haft som vår utgångspunkt att försöka spegla livet så som det är med exempel från några olika människors personliga tankar och erfarenheter.

Tron är personlig
Kristen tro är för oss inte uppfattningar och åsikter utan framförallt en del av själva livet. Tron är personlig och kan ta sig uttryck på många olika sätt. Någon har sagt: ”Kristen tro är inte främst religion utan relation.” Det handlar alltså om vår relation till Gud och om vad denna relation har för betydelse för vårt liv.

Hur fungerar tron i det dagliga livet? Vilken betydelse har den när livet förändras? I livets svårigheter – vad kan tron betyda där? Ja, dessa är några av de frågor som berörs i denna tidning. Vi hoppas att du vill läsa, begrunda och reflektera utifrån dina egna tankar och erfarenheter..

Möten i sommar
Du får också möjlighet att ta del av vad som händer i våra kyrkor i sommar. Det är gudstjänster och andra typer av samlingar som vi ville skulle präglas av ett innehåll som visar vägen till tro och som också ger tillfälle till gemenskap mellan oss människor som kommer att mötas denna sommar.

Du är välkommen med och vi önskar Dig en skön sommar.

Alf Källström
Pastor i Missionskyrkan Gråbo

Smeras Britt

Hon kallades Smeras Britt.
Många kände henne.
Vi såg henne ofta med sin rollator
nere på torget.
Hon gick lite stötigt som man gör,
när sjukdomen drabbat.

Hon talade inte mycket.
Det hade hon aldrig gjort,
sa de som kände henne.
Hon bara såg på en
med sitt öppna,vänliga ansikte.
Log.

En dag hörde jag ambulansen.
Då var hon redan borta.
Vi är många som saknar henne,
Smeras Britt.
Som minns henne för alla korten.
och värmen från bönerna.

Britt sände kort till alla dem
som behövde en hälsning,
och vi är många.
Skrev med stora prydliga bokstäver,
som man lärde förr

Också jag fick en hälsning,
när livet sved.
Britt stod det under.

Men det var inte sant.
Britt höll bara i pennan.
Hon kunde ha skrivit Gud.

Gemenskap på Second Hand

Var och en som råkar komma förbi Second hand i församlings-hemmet en lördag förstår genast varför det är så välbesökt och omtyckt.

Kyrkans second hand har blivit en trivsam gemenskap med låga trösklar där det är lätt att känna sig hemma.

Fynda kläder och böcker
I butiken kan man lämna saker, böcker och kläder till försäljning som man inte längre behöver. Där kan man omvänt också göra verkliga fynd till överkomliga priser. Den nya, rymliga och överskådliga butiken inspirerar till både inlämning och köp. De ansvariga berättar att omsättningen på verksamheten är god. Vissa lördagar passeras Second hand av upp till 100 personer.

Mysigt café
En viktig del av det framgångsrika konceptet är också det småmysiga kaféet i Brasrummet. Där köper man sig en bulle och en kopp kaffe eller saft och sitter ner i lugn och ro. Man pratar och umgås med dem som stannar där en stund.

Allsång
Har man tur får man lyssna till pianoklink i bästa Bräutigamsstil och vips blir det lite allsång som förhöjer stämningen högst väsentligt! Kända profana allsånger blandas med psalmer och andliga visor. Vi som är där sjunger glatt med från det utdelade bladet.

Det syns att de som är där stortrivs. Second hand är en fast punkt för många Gråbobor på lördagarna – en mötesplats med atmosfär!

Carl-Johan Axskjöld

Hur jag kom till tro

Nydöpta Marianne

Marianne är boende i Gråbo sedan cirka tre år och tycker att det är nära till det mesta och även till Göteborg.

Jag trivs bra på västsidan av Sverige, där jag bott länge. Jag kommer ursprungligen från Småland, dock inte mina föräldrar. Jag är bussförare och vikarierar sedan länge på bokbussen i Kungsbacka kommun, men har även kört bokbuss i Marks och Mölndals kommuner. I övrigt är jag pensionär. Jag älskar havet, även om jag hittills inte haft så stora möjligheter att vara så mycket i dess närhet.

Älskar sång
Jag älskar sång och musik i allmänhet och vad gäller den andliga musiken har jag ett mycket stort antal favoriter, såsom Han är min sång och min glädje, O store Gud, Blott en dag, Löftena kunna ej svika, etc. Det finns massor! Sångskatten är stor!

Som ung såg jag kristen tro bara som en traditionell företeelse. Den djupa känslan för Gud hade jag inte då. Trots detta blev morgonsamlingarna i realskolan för flickor i Jönköping för mer än 40 år sedan något som, för första gången, berörde mig.

Ja, så gick åren och eftersom jag hade en ateistisk far, som var till 99% tongivande i hemmet var det inte lätt att kunna tänka själv.

Successiv förändring
Förändringen kom successivt på senare år. När jag började gå till botten med mitt liv och när jag ville få fram vad jag själv tyckte och tänkte efter alla år av stark yttre påverkan.

Jag hade även ett tag en sambo, som inte var bra för mig och han ansåg att det var just sådana som mig som Jesus avskydde!

Som av en tillfällighet, började jag läsa böcker av den amerikanske pastorn Norman Vincent Peale, som predikade positivt tänkande. Grunden för detta var hans kärlek och hängivenhet för Jesus. Han har under sin levnad hjälpt miljontals människor över hela världen.

Hans böcker har fullständigt förändrat min syn på mig själv och på livet och jag är mycket tacksam för detta.

Hur blev du döpt?
Jag blev ledd av Gud och sedan föll alla pusselbitar på plats. Vägen var utstakad och Gud hade tålmodigt väntat på mig.

Jag letade reda på telefonnumret till Pingstkyrkan i Gråbo och hörde mig för lite, rent allmänt och anonymt, men mitt telefonnummer kom upp hos pastor Mikael Tilly och han sände SMS till mig att jag var välkommen till kyrkan. Jag gick dit och blev varmt mottagen. Församlingen är en viktig del och jag känner att jag hamnat rätt.

Skillnad?
Sorger och bekymmer blir naturligtvis inte som bortblåsta, men med Jesus vid min sida blir allt mycket lättare. Skillnaden är också att predikningar har gått från att upplevas som tråkiga föredrag till något som starkt berör.

Livet blir tryggare, men samtidigt mycket mer spännande!

Marianne Ebbersten
berättat för Anita Pilbrand

I tjänst för människor

diakonpraktikant Jonas Olander

Under några vårmånader har Jonas Olander praktiserat i svenska kyrkan i Östad och Stora Lundby församlingar. Jonas skall bli diakon. Att få arbeta tillsammans med våra diakoner i pastoratet är ett första steg på vägen dit.

Vi sitter och samtalar på torget i församlings-hemmet. Hela tiden kommer det människor förbi, stannar upp och säger några ord. Mitt ibland människor! Så kommer det att bli för Jonas när han blir diakon, och så vill han ha det.

Utbildad socialpedagog
Jonas har redan erfarenhet av att arbeta med människor. Han är utbildad socialpedagog och har arbetat som behandlingsassistent på ett skolhem för högstadieungdomar. Efter sex intensiva år blev han sjuk, fick en tid för bearbetning och eftertanke. Då kom tanken på att bli diakon, en fundering han hade redan som ung.

Att Gud leder genom omständigheter i livet, det är inte nytt för den som räknar med Gud, och det gör Jonas. Han har växt upp i ett kristet hem. Föräldrarna tillhör EFS (en inomkyrklig väckelserörelse) och Jonas är själv medlem i Lutherska missionskyrkan i Göteborg.

Nu fick han en kallelse att arbeta i Fässbergs församling. Där finns en stor ungdomsgrupp som fångats upp i samband med konfirmationen. Han arbetade där med konfirmand- och skolarbete, var ledare i ungdomsgruppen och fick också tillfälle att arbeta med föräldrautbildning.

På rätt väg
Att han trivdes så gott att arbeta i kyrkan blev för Jonas ett tecken på att han var på rätt väg. En bekräftelse på kallelsen att bli diakon. En bekräftelse han också fick av människor han mötte.

Jonas tycker om när Jesus i Johannesevangeliets 14:e kapitel säger att ”alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek”.

Jonas har en trygg tro. När han gick och läste byttes barnatron i en mer vuxen tro och han har aldrig tvivlat på Guds existens. Han vill att människor skall förstå att han tillhör Jesus och där är bibelordet i Joh.14:35 centralt för honom, något att sträva mot. Det är i vardagen han kan se Guds handlande, i ”den stilla susningen”, och det är i vardagen han vill tjäna sina medmänniskor och vittna genom att visa dem kärlek.

Marianne Johsephsson

Bönen

ett gemensamt språk

I Sjövikstrakten finns det en bibel- och bönegrupp som regelbundet samlas hemma hos Lars-Åke Eriksson på Östad Byväg. En solig eftermiddag gjorde därför redaktionen ett besök hos Lars-Åke och hans mor Gull-Maj. Vi träffades i salen på nedre botten i det gedigna huset från 1875.

Lars-Åke berättar att gruppen har funnits i sju-åtta år. Då man startade var det bara två personer, men de senaste åren har man blivit många fler. Det kan nu röra sig om 10 till 15 personer så att det blir riktigt trångt runt salsbordet. Man träffas vanligtvis på måndagskvällar klockan sju.

Det samlas människor från olika samfund och roligt nog i olika åldrar. Lars-Åke är inte längre yngst då några ungdomar som går på gymnasiet också finns med i gruppen. Systrarna på Klaradals kloster i Sjövik är också regelbundet med.

Kvällen börjar med bön och sedan läser vi Bibeln tillsammans. Alla får tillfälle att läsa och kommentera. Samtalet blir ofta mycket givande på det viset. Vi läser med hjälp av en bibel med kommentarer som heter Studiebibeln.

Vi avslutar alltid med bön eller förbön för den egna bygden och för världen i stort. Under samlingarna sjunger vi gärna. Vi sjunger både psalmer, Bibelvisor och sånger ur Psaltaren. Klaradalssystrarnas medverkan betyder mycket och inte minst för just sången.

För Lars-Åke är bönen en enkel form för gemenskap mellan människor från olika kristna traditioner. Bönen är ett gemensamt språk som alla förstår. Den som vet att någon ber för honom eller henne känner sig buren. Bönerna bär i vardagen, vilket många i gruppen också har uttryckt.

Carl-Johan Axskjöld

Från vår Herres åker

Äntligen är det sommar! Den skira vårfärgen har övergått till mustig grönska, fågelungar och sommarlov! Kyrkogårdens arbetstempo höjs dag för dag, och i början av juni fyller vi planteringarna i kraftigare sommarblomsfärger.

Vi vill även detta år be dig uppmärksamma om du har mördarsniglar med dina plantor in – kolla alltid på rotsystemet innan du köper en växt – det skall vara kraftigt och ha mycket rötter, det ger växten en bra start. Mördarsniglarna brukar dessutom trivas i botten av krukan, så de ser du samtidigt!

Behöver du låna hinkar, spadar mm finns detta i klockstapeln. Där finns numera även en lätt skottkärra att låna om det behövs, om du tex har jord eller sten med dig i bilen. Våren har varit mycket torr, så vattna upp rejält när du sätter blommorna! Är det sedan torrt, behöver du vattna ett par gånger i veckan i början. När sommarlovet börjat finns det rätt gott om små hjälpredor som säkert kan cykla upp till kyrkogården och vattna för dig!

Perennprojektet är också i full gång! Det första året är det flitig vattning som gäller, år två och tre blir betydligt enklare. Har du satt perenner nu, behöver de en hel del tillsyn innan de klarar sig själva…

I övrigt finns vi vaktmästare på kyrkogården för er! Har ni funderingar, förslag eller önskemål om bänkplaceringar eller vad det månde vara, så kom gärna och prata med oss.

Camilla Sundberg